Roddigt värre

Käre Du!
hmm, ja var ska ja börja...
Ja tror att vara i en familj är som att vara gift. Då man en gång e utploppad så e man bara i en kind of for better or for vorse deal.. o så får man bara så lov o få d o funka livet ut för man har ingen annan, om inte familjen cheats on ya somehow, men d händer inte lika ofta me familjer som d gör me "vanliga" äktenskap..
Min point being....Sluta be om ursäkt HELA tiden (obs. hela är betonad pga av att med jämna mellanrum är ursäkter för crazyt beteende helt på sin plats)..
Bra dagar är man som en liten sitcom alldeles puttenuttigt gullig o dåliga dagar ja då så.. well ure stuck with us n we're stuck with u.. för då push comes to shove så finns int så mycke andra människor man kan lita på (om ens några alls?)
Ibland tror ja att d stora konceptet kärlek egentligen mest e det medvetna beslutet att inte springa iväg då saker o ting blir obekväma.. allt annat är mest hormoner o inbillningar som kommer av att man har en fix idée i hjärnan att om man tror man tycker om nån så måste man kunna känna en hel filharmonisk orkester inom sig för annars så e d inte på riktigt..
Vem vet kanske d hela bara är ett destruktivt beteende mönster som blir inlärt i oss sen vi e så små att vi inte har en aning om va som egentligen pågår..
Fast förstås...lite musik sitter ju aldrig fel..
...
Äh..
Egentligen tror jag nog mest att stora delar av livet är som en enda lång Lisa Nilsson låt.. lite Vem vet, inte du. Vem vet, inte jag. över de hela..
Bottom line being, du e en fullvuxen människa (vare sig du vill d eller inte) så så länge som du inte börja springa utanför rätta principer ska alla andra människor bara hålla tyst... och oberoende hur du försöker så kommer d alltid att finnas folk som inte tål dig så d e ingen vits att försöka ställa sig in o vara till lags för d leder bara till att man vaknar upp då man e 50 o märker att livet gått utan att man levat..(oops)
bara se till att du inte vildar till dig bara för tillvildandets skull, för d e då som man förlorar kontrollen o saker o ting börjar gå rejält snett..
Enda man kan göra är att andas lugnt... försöka hålla sig från att göra saker som man inte har riktigt snälla motiv till.. Navelskåda en liten stund nu som då så att man vet var ens egna gränser går.. O sen egentligen bara låta tiden gå medan man nynnar på Lisa Nilsson (för nynnerier sitter ju aldrig fel)...
Så långt har nu jag kommit på tråden åtminstone.. kanske nånting låter vettigt eller så inte alls.. om de inte gör d kan du ju allti bara skaka på huvu o sälla dig till den stora skara av folk som inte förstår sig på mig ev. inte tycker om mig.. men sånt gör inget, för d kommer ju allti finnas såna folk...
Bara sätt dig ner o slappna av tills d värsta surret lagt sig o kom ihåg att vi har levt oss genom mycket värre saker utan o springa iväg (and that kind of means we love u)
Kram Hanna