Men korven den har två

Släpp taget fick jag höra.
Försök åtminstone.
Annars kommer du aldrig att veta om det skulle ha gått.
Går det betyder det att det var så det skulle vara.
Då är det bara för det bästa.
Då var det inte på riktigt.
Släpp.
Så vet du.
.
Allt som inte är jag är släppbart.
Sällan jag klistrar mina kläder på kroppen.
Telefonen den tappar jag mest hela tiden.
Och jag vill fortfarande ha den kvar.
Mamma har jag då aldrig brottat ner och vägrat låta henne gå.
Men det gör mig inte apatisk eller nonchalant mot henne.
.
Tejp däremot.
Eller hårstrån som lossnat från skalpen.
Har en förmåga att klistra sig fast.
Dra bort tejpen från skjortan och du har den på fingret.
Skaka kläderna tills armarna lossnar och likaväl gungar strået kvar.
Svårsläppbart.
Men inte önskvärt.
Irriterande.
Kvävande?
.
Osäkerhet.
Rädsla.
Skuffa bort före man själv blir skuffad.
Släpp något och vet om det stannar att du kan lita på det.
Släpp något och se om det kommer tillbaka.
Ta åt dig den gömda komplimangen och lev upp.
.
Tillit.
Skrämmande.
Sånt som släpps kan gå sönder.
Sånt som släpps kan springa iväg.
Tänk om det inte kommer tillbaka.
Allt man då står där med är en tom hand.
.
Och minnet av att ha haft något.