
Jag hade en dröm då jag var liten. Eller en fantasi if you will.
Jag ville bli pirat.
Då skulle jag springa barfota på däck, klättra i masterna o svinga mig fram och tillbaka högst upp i masterna skrikandes ”land ohoj!”.
Högt där uppe skulle ja sen sitta med min halvvilda apa(->) på ena axeln(papegojor skräpar för mycket), gnaga på en möglig brödkant(för även i unga år var jag något av en bokmal o visste att maten på piratskepp inte var någo vidare) o se solen gå ner över oceanen. Jag skulle göra volter från skeppet ner i det härligt blåa vattnet o simma med allmöjliga exotiska fiskar(eventuellt delfiner ibland).
När sen allmänheten blev för sura på oss för att vi stal deras laster och vi hade tillräckligt med dubloner då skulle jag o mina kompanjoner köpa ett helt örike för alla skatter vi skrapat ihop. Med en oceanblå lagun o perfekt vit sandstrand som uppkommit av söndermalda snäckskal(vilket gör att sanden alltid hålls kall, oberoende hur mycket solen lyser på den).
Vi skulle sova i hängmattor under myggnät i små söta hyddor så nära vattenbrynet att vi skulle bli vaggade till sömns av vågbruset. Menyn skulle bestå av krabba, självfångad fisk, ris o kokosmjölk tillredd över en öppen eld.
Ibland skulle vi förstås göra räder mot något stackars litet skepp då vi blev utråkade och inte hade ro att bättra på solbrännan längre.
Det jag fastnade för med hela piratandet och så var nog egentligen inte skatterna eller äventyren. Det viktigaste var att jag inte skulle behöva ha ett enda par skor på mig under resten av mitt liv. Man kan bara inte andas lika bra om man har skor på sig.
Jag vill nog fortfarande bli pirat.
Vad ville du bli? :)
1 comment:
Jag kommer ihåg din dröm nu då du skriver om det *nostalgisk* och en annan dröm där vi alla var på en öde ö omgiven av kristallklart vatten där vi fiskade och bodde på stranden i ett hus av vass och av någon anledning var du och pojkarna klädda i vitt men det var visst min dröm om en plats långt långt borta där man också alltid kunde gå barfota genom livet ..
Post a Comment